Ni vet när man utsätts för en riktig katastrof. Som i krig. Som i reell kränkning. Bortom utbrändhet, finanskrisen och sexism. Som i absolut oförutsedd förlust. När man ser världen rasa. När någon plötsligt säger att det gröna är rött. Man tappar bort sig själv. Fattar fel beslut. Försöker rädda sig själv, men förvärrar i stället läget. Stannar kvar på brottsplatsen, hoppas att man genom sin blotta existens ska upphäva skadan. Man stannar där i mörkret.
