Sociala reformer eller revolution? : Sveriges kommunistiska parti och den fredliga vägen till socialismen 1943–1953
Mjukband - 457 sidor - Svenska - 2026
169,84 kr
Leveranstid: 5-7 arbetsdagar inom Sverige, upp till 14 arbetsdagar till utlandet.
Varför överger vänsterrevolutionära partier ambitionen att störta det kapitalistiska samhället för att i stället verka för reformer inom det? Denna avhandling knyter an till svensk forskning om socialdemo-kratins reformistiska utveckling och tar fram en ny analysmodell med hjälp av social praktikteori.
Avhandlingen undersöker Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1943–1953, en period då partiet antog den ”fredliga vägen till socialismen”, expanderade kraftigt i riksdag, kommunalpolitik och fackförenings-rörelse, men snart förlorade sitt nyvunna inflytande. Riksdagspolitiken, kommunalpolitiken och fackföreningsrörelsen analyseras som tre praktiker, som SKP anpassade sig till eller försökte praktikförändra. Genom att undersöka ett omfattande källmaterial, också på gräsrots-nivå, visar studien att SKP i hög grad anpassade sig till de praktiker där partiet verkade, medan försök till praktikförändring förekom endast i begränsad form. Samtidigt analyseras försöket att bygga ett kommun-istiskt massparti som en möjlig brygga mellan vardagliga reformkrav och det revolutionära målet.
Avhandlingen ger en fördjupad förståelse för de processer genom vilka revolutionära partier gradvis rör sig i reformistisk riktning.
Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2026.
Avhandlingen undersöker Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1943–1953, en period då partiet antog den ”fredliga vägen till socialismen”, expanderade kraftigt i riksdag, kommunalpolitik och fackförenings-rörelse, men snart förlorade sitt nyvunna inflytande. Riksdagspolitiken, kommunalpolitiken och fackföreningsrörelsen analyseras som tre praktiker, som SKP anpassade sig till eller försökte praktikförändra. Genom att undersöka ett omfattande källmaterial, också på gräsrots-nivå, visar studien att SKP i hög grad anpassade sig till de praktiker där partiet verkade, medan försök till praktikförändring förekom endast i begränsad form. Samtidigt analyseras försöket att bygga ett kommun-istiskt massparti som en möjlig brygga mellan vardagliga reformkrav och det revolutionära målet.
Avhandlingen ger en fördjupad förståelse för de processer genom vilka revolutionära partier gradvis rör sig i reformistisk riktning.
Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2026.
Varför överger vänsterrevolutionära partier ambitionen att störta det kapitalistiska samhället för att i stället verka för reformer inom det? Denna avhandling knyter an till svensk forskning om socialdemo-kratins reformistiska utveckling och tar fram en ny analysmodell med hjälp av social praktikteori.
Avhandlingen undersöker Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1943–1953, en period då partiet antog den ”fredliga vägen till socialismen”, expanderade kraftigt i riksdag, kommunalpolitik och fackförenings-rörelse, men snart förlorade sitt nyvunna inflytande. Riksdagspolitiken, kommunalpolitiken och fackföreningsrörelsen analyseras som tre praktiker, som SKP anpassade sig till eller försökte praktikförändra. Genom att undersöka ett omfattande källmaterial, också på gräsrots-nivå, visar studien att SKP i hög grad anpassade sig till de praktiker där partiet verkade, medan försök till praktikförändring förekom endast i begränsad form. Samtidigt analyseras försöket att bygga ett kommun-istiskt massparti som en möjlig brygga mellan vardagliga reformkrav och det revolutionära målet.
Avhandlingen ger en fördjupad förståelse för de processer genom vilka revolutionära partier gradvis rör sig i reformistisk riktning.
Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2026.
Avhandlingen undersöker Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1943–1953, en period då partiet antog den ”fredliga vägen till socialismen”, expanderade kraftigt i riksdag, kommunalpolitik och fackförenings-rörelse, men snart förlorade sitt nyvunna inflytande. Riksdagspolitiken, kommunalpolitiken och fackföreningsrörelsen analyseras som tre praktiker, som SKP anpassade sig till eller försökte praktikförändra. Genom att undersöka ett omfattande källmaterial, också på gräsrots-nivå, visar studien att SKP i hög grad anpassade sig till de praktiker där partiet verkade, medan försök till praktikförändring förekom endast i begränsad form. Samtidigt analyseras försöket att bygga ett kommun-istiskt massparti som en möjlig brygga mellan vardagliga reformkrav och det revolutionära målet.
Avhandlingen ger en fördjupad förståelse för de processer genom vilka revolutionära partier gradvis rör sig i reformistisk riktning.
Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2026.