När Galileo Galilei etablerade matematiken som naturvetenskapens språk stängdes möjligheten att utarbeta en naturvetenskaplig teori om det mänskliga medvetandet.
I Galileos misstag visar Philip Goff hur den moderna vetenskapens matematisering av naturen medförde att alla fenomen som inte kan kvantifieras – färger, dofter, smaker, ljud – behövde skalas bort från den objektiva världen och förpassas till det subjektiva medvetandets sfär. Men om det som inte kan beskrivas med naturvetenskapens matematiska modeller tillskrivs medvetandet, hur är då en naturvetenskaplig teori om medvetande möjlig?
En ny början till svaret på medvetandets gåta finner Goff i panpsykismen, en teori som förordar att medvetande är en fundamental egenskap hos all materia. Med stöd i teorier som utarbetats av Arthur Eddington och Bertrand Russell presenterar han en ny möjlig väg mot den slutgiltiga teorin om medvetande.
