Alla titlar av »Göran Greider«

Göran Greider var ingen hundmänniska. Sedan kom Stina in i hans liv. De blev oskiljaktiga vänner - där Göran var, var Stina. Det är alltså en självklarhet att hunden inte bara är människans bästa vän, utan att också människan är hundens. De som har haft förmånen att träffa Stina och Göran tillsammans vet att det stämmer, en trognare kompis än honom kunde inte Stina skaffa sig. Detta syntes också när hon dog och Göran skrev om sin förlust. Här framkom vad Stina betytt som promenadsällskap, vän och nyfiken betraktare av världen, hur hennes blick och vaksamhet också blev hans. Boken, som är en djupdykning i denna kärlek och hur den trevande tog sin start, med Görans misstänksamhet och Stinas förbehållslösa kärlek. Men detta är inte bara en bok om dessa två varelser, det är också ett försök att förstå varför hunden är så viktig för människan, vad det är människan ser i hunden, vilka behov denna domesticerade varg fyller för oss och på vilket sätt vi har nytta av den. Göran Greider går i "Stinas bästa vän: En hundägares glädje och sorg och förundran" tillbaka i historien och ser hur mänskligheten har vuxit ihop med hunden, han läser filosofen Martha Nussbaums "Rättvisa åt djuren" och Homeros "Odyssén" och förstår djupet av förbindelsen mellan hund och människa – men han ser också klassproblem, orättvisor och dyra veterinärfakturor. Göran Greider har i denna lilla kärleksskrift kommit otroligt nära sin egen hund, Stina, men därmed också funnit ett slags gemensamt svar på frågan: Varför älskar vi våra hundar?

Vad sker i psyket när en människa drabbas av sjukdom? Man börjar ofta minnas barndomen, i Göran Greiders fall en rätt så typisk arbetarklassuppväxt i Vingåker. Under hösten 2020 åkte han in och ut på sjukhus och kring nyår fick han en cancerdiagnos. Under hela denna tid har han skrivit, ofta i sjuksängen, och format en historia om sjukdom och minne i brutna rader. Det är en enkel berättelse i korta stycken där ett liv skärskådas mer självutlämnande och uppriktigt än tidigare i Greiders skönlitterära verk. Barndomsbrunnen är ingen utpräglad eländeshistoria cancerbehandlingarna är numera fantastiska och de goda prognoserna borde ta bort en del skräck från den laddning som ordet cancer alltid haft. Men den tuffa cellgiftsbehandlingen och ångesten inför all ovisshet är förstås närvarande. Ändå finns här humorn, de färgstarka minnesbilderna men också en resolut idé om att minne och klasserfarenhet är djupt förbundna med varandra. Existens och politik går hand i hand i en bok som med lätt anslag tar sig igenom svåra ting.

HÖSTEN 1914 MÖTS den fattige finnmarkspoeten Dan Andersson och studentskan Märta Larsson från Östermalm i Stockholm på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna. Det blir upptakten till ett stormigt kärleksförhållande. Medan kriget ekar i bakgrunden finner de varandra – intellektuellt och erotiskt. Men när Märtas borgerliga och frireligiösa föräldrar får reda på kärlekshistorien bryter helvetet lös. "Hon vars hjärta var som mitt" är en fascinerande dokumentärroman som bygger på de många brev som Dan skickade till Märta. Göran Greider gestaltar en storartad, om än olycklig, kärlekshistoria som lämnat starka spår i den folkkäre Dan Anderssons dikter och romaner.

I Liten bergspredikan för socialister skriver Göran Greider det långa tal till socialdemokratin och vänstern som ska ge dem hopp och skapa möjlighet för vänstern att växa igen. Det innehåller de krav som Stefan Löfven borde ställa på sig själv och sin rörelse, de frågor om jämlikhet som Socialdemokraterna borde driva för att ingjuta hopp i den brett definierade arbetarklassen och få förutsättningar att förändra Sverige. Det är det röda och gröna tal som Löfven borde hålla 1 maj 2018 inför valrörelsen.

SOCIALISMEN är det bästa av alla system men det faller på människans egoistiska natur. Så resonerar ofta de som förkastar möjligheten att bygga ett annat samhälle än det kapitalistiska: människan har ett biologiskt arv av själviska gener och aggressivitet som gör ett rättvist samhälle till en naiv dröm. I sin nya bok tar Göran Greider itu med detta påstående och tar med läsaren på en vindlande färd genom evolutionsbiologi och modern hjärnforskning. Han siktar en annan mänsklig natur: Vi är en samarbetande, solidarisk art som ännu inte funnit det samhälle som passar oss. Den solidariska genen är en ovanlig blandning av idéhistoriska utflykter, anspråkslösa dagboksnotiser och skarpa aforismer om klassfrågorna. Boken pläderar för en bredare diskussion om politik och engagemang än vad den samtida politiska debatten för närvarande erbjuder. Vi möter en annan Charles Darwin än vi vant oss vid och vi förstår varför den unge Karl Marx kanske är viktigare än den åldrade. Greider tar avstamp i biologin i jakt på utopiernas uråldriga ursprung. Hans debattbok handlar om det som kommer före och efter politiken: klass, utopi och den mänskliga naturen.

Vad innebär det idag att kalla sig »vänster«? Och vad har vänsterrörelsen för lösningar på de globala kriser vi står inför? I Det måste finnas en väg ut ur det här samhället skriver Göran Greider personligt om de senaste trettio årens förändringar i den svenska tidsandan. Han väver samman tillbakablickar på sin egen politiska utveckling med funderingar kring hur vänsterns position förändrats sedan början av åttiotalet. Hur kommer det sig att kritiken mot den förhärskande marknadsliberalismen försvagas samtidigt som klassklyftorna i själva verket förvärras och fördjupas? Vad hände med alla radikala tankar kring hur samhället skulle förändras? Göran Greider rör sig på ett typiskt greiderskt sätt fritt över områden som omfattar ekonomi, politik, litteratur och kulturhistoria. Han ger svar, provisoriska och sökande, som går bortom de ytligare politiska och ideologiska vindkasten; han är kritisk mot den vänster som givit upp klassanalysen men också mot dem som i sina utopier inte vill ha med marknadsmekanismen att göra. Han menar att de båda kriserna bara kan lösas på ett sätt genom att jämlikhetstanken får en renässans. Det måste finnas en väg ut ur det här samhället är ett försök att orientera sig i en värld där två sammanfallande kriser omsluter planeten: den ekonomiska och den ekologiska. Det är en ärlig, självutlämnande uppgörelse med vänstern och en begåvad plädering om varför vänstern egentligen har svaren på både den ekologiska och ekonomiska katastrof vi står mitt i.

Tjugofem år har gått sedan Olof Palme blev mördad på en gata mitt i Stockholm. Sedan dess har det talats och skrivits mer om själva mordet än om det politiska arv han lämnade efter sig, och mycket av det kontroversiella i hans hållning har glömts bort eller tonats ned. Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av? Boken är skriven under och strax efter 2010 års valrörelse och utgår från fyra promenader till platser som ger en bild av Palmes liv: det högborgerliga Östermalm där han växte upp, förorten Vällingby dit familjen flyttade på femtiotalet, adressen på Västerlånggatan i Gamla stan och slutligen Adolf Fredriks kyrkogård på Sveavägen där han ligger begravd. Hur mycket inspiration kan arbetarrörelsen och vänstern idag hämta från Olof Palme? Vad finns att lära av honom i kampen mot främlingsfientligheten? I sitt sökande efter svaren gör Greider Olof Palme till en levande samtalspartner för både en krisande arbetarrörelse och för var och en av oss som tror att ett annat samhälle är möjligt.

Tar sig äppelträdet jag satte i våras? Har älven stigit mycket efter regnen? Hur staplar man bäst den klyvna veden? Göran Greider berättar i dessa nedskruvat vardagliga texter om det han ser omkring sig i en by i Västerdalarna, framförallt under sommaren. Han undrar hur vädret egentligen var i Edens lustgård och leker med tanken på en trädgård bara för ogräs. I den litet taniga syrenhäcken bygger han en svävande grön dörr. En sensommardag uppe på fäbodarna på berget tänker han på vallflickorna som så intensivt längtade bort. Under älgjakten noterar han hur skogarna befolkas igen och på vintern gläds han över att kunna åka skidor över de frusna myrarna. Det är ett slags idylldskrivande Göran Greider ägnar sig åt i denna bok, men de stillsamma betraktelserna snuddar ofta vid stora frågor om växthuseffekten, regionalpolitiken, rovdjurens vara eller icke vara. Fram växer ett porträtt av författaren sedd från en friare sida, av svensk landsbygd och förstås av Dalarna.