Alla titlar av »Hans Lagerberg«

Rädslan brer ut sig och allt fler människor tvingas fly från omöjliga livsvillkor. I den rika världen försöker de välbärgade låsa sin oro ute, samtidigt som allt fler upptäcker att välfärds­samhället inte längre förmår erbjuda trygghet. I detta krisläge efterlyser alla mer solidaritet. Men vad betyder det? Gå tillsammans är en historik över hur människor gått sam­man för att försvara sina intres­sen, från jägarsamhällenas täta samvaro fram till den globala världsordning där människor­nas behov underordnats marknadens. Det är berättelser om klasskamp, om strejker och byggen av välfärdssamhällen, om motsättningar mellan indivi­dualism och kollektivism. Gå tillsammans är också en his­toria om vad solidaritet innebär med hjälp av personer som trott starkt på den, som Rosa Luxem­burg, Bertolt Brecht och George Orwell. Är solidariteten alls möjlig, och hur förenas den med personlig frihet? Vem kan vi lita på när vi tar sig oss an utmaning­en att bygga en hållbar värld?

Det här är en bearbetning av min bok Fantombilden från 1995 med underrubriken »Roman Ang. inkommet tips i Palmeutredningen« (Carlssons). Den hade sin uppkomst i att jag själv kallats till förhör av Palmemordets utredare. Det är för den skull inte mitt liv denna roman berättar om även om den rymmer en del personliga upplevelser, inte minst dubbelheten i att oförhappandes dras in i en sådan historisk händelse som mordet på Sveriges statsminister – spänningen men också de paranoiska föreställningar som inblandningen väckte. Pelles öde blev dock inte mitt. Jag kunde skriva min roman på 1990-talet, med omedelbar start efter förhöret, och nu tjugo år senare revidera den. Berättelsen är avsevärt förkortad, främst vad gäller de två huvudpersonernas upplevelser av mordet och folkhemmets upplösning – jag fann den tidigare versionen alltför löslig och pratig. (Men har inte helt velat överge Pelles ambition att skapa en »pladdrighetens realism«.) Trots att det efter romanens utgivning utkommit flera utmärkta biografier om Palme fann jag däremot ingen anledning att i väsentliga avseenden ändra synen på Olof Palme och hans betydelse för Sveriges utveckling. Tidens gång har dock förstärkt saknaden efter politiker som likt Palme kunnat sprida hoppfullhet om politikens möjligheter. (Om hans alternativ var realistiska är en annan fråga.) Jag hoppas att mina romanfigurers upplevelser och funderingar kring Palmemordet och 1990-talets omvälvande förändringar av välfärdsstaten ska leda läsaren att själv reflektera över situationen 2016. Stockholm januari 2016 Hans Lagerberg

”Det har anmärkts på den ton, i vilken undertecknad polemiserar. Härpå skulle jag helt enkelt vilja svara, att jag inte respekterar de lagar för skrivsättet, som så kallade respektabla och vederhäftiga medmänniskor diktera. Ingen skribent, som står i kamp med den allmänna meningen i sin tid, har gjort det.” Alltifrån 30-talets Krusenstjernafejd till 70-talets vänsterdebatter framträdde Per Meurling (1906–1984) som vildsint debattör och fridstörare. Den småländske religionshistorikern och prästsonen kom att inta många olika positioner genom åren, som försvarare av Stalins utrensningar lika väl som rabiat antikommunist. Han skrev böcker om indiskt kastväsen och franska revolutionen, om Shakespeare, markis de Sade och Erik Gustaf Geijer, men också Gullivers sexresor. Därtill en uppsjö lärda artiklar i allehanda ämnen som väckte omgivningens beundran – och raseri. Han levde ofta ur hand i mun, festade intensivt, retades, lurades och förolämpade ogenerat vänner som fi ender. Många såg honom som en opportunist, en klass- och landsförrädare utan moral. Men vem var Per Meurling, var stod han egentligen? Genom att använda hans liv som prisma fångar Hans Lagerberg in många aspekter av den intellektuella debatten de senaste åttio åren. Här passerar Zola, de Beauvoir, Sartre, Camus, Diderot, Sara Lidman och många, många fl er revy. De visar att de kulturella striderna gällt något viktigt, nämligen vem som ska bestämma vad som får sägas och hur, vad det off entliga samtalet ska handla om, vem som ska tolka skeendet. Per Meurling – en intellektuell vildhjärna blir en mäktig bataljmålning över vad det innebär att vara en tänkande människa.

Läraryrket är det viktigaste av alla, säger högtidstalarna, tänk att få fostra nya generationer, skapa framtiden! Men i den grå vardagen är lärarna en utsatt yrkesgrupp, som ofta bemöts med misstro, och utsätts för politikernas försök till kontroller. Skolan är ständigt i skottgluggen i medierna. Förvisso har många lärare genom århundradena utmärkt sig som lakejer åt överheten och förtryckare av eleverna. Å andra sidan finns otaliga vittnesmål om lärare som blivit föredömen för barn och ungdomar i deras utveckling. Vem har inte blivit tårögd över någon framgångsrik författares hyllning av sin svensklärare? Hans Lagerberg, själv lärare på olika stadier under många år, skriver här de svenska lärarnas historia. Hur har de tagit till sig eller värjt sig mot olika pedagogiska strömningar, hur har de hanterat de politiska besluten på skolans område? Författaren tar sin utgångspunkt i sin farfars gärning som folkskollärare av den gamla sorten och i sina egna erfarenheter. Han möter historiska lärargestalter som Sokrates, Fridtjuv Berg och Lev Vygotskij. Han intervjuar ännu aktiva kolleger från 60-talet. De vittnar om ett yrke som kan vara slitsamt och tröstlöst men också lärorikt och givande i sina möten med människor i utveckling. Den första moderna biografin över den svenska lärarkåren, skriven med en personlig och prövande attityd.