Alla titlar av »Yvonne Hirdman«

"Hon avskydde den där tiden mellan tre och fem på eftermiddagen, den svåra­ tiden, den som aldrig fylldes med riktigt liv utan bara halvdana föresatser - den där tiden som ofta fylldes ut av bråk mellan smågnälliga barn. Men nu var barnen hos farmor och farfar. Det är då Christa sätter sig på bordet, tänder en cigarett och tittar ut på innergårdens stubbar och känner oron ringla som en orm från magen upp under revbenen." Genom sju unga evighetsmänniskor och deras småtrassliga liv i ett alltmer politiserat Stockholm tar Yvonne Hirdman i sin romandebut oss rakt in i 60-talet. Kärlek, politik och bristande barnpassning för Christa, Jonne, Mona, Krister, Sigge, Åke och Unni samman i det gråa studentområdet Kungshamra. De möts på fester, i vilda diskussioner, vid de kvarglömda leksakerna i sandlådan, de tiger och ljuger och grälar. Så sprids de ut i livet. En dödsannons för dem samman igen långt senare och belysningen blir en annan. "Kungshamra -67" är en indragande men aldrig insmickrande kollektivroman. Under två dagar kommer det politiska sextiotalet emot oss i all den vardaglighet och trasslighet som hör livet till. Skickligt målar Yvonne Hirdman upp en bunt relationer, insnärjda sinsemellan, där ingens liv ter sig så mycket bättre än nån annans men inte är så illa i sin helhet heller. Det är rått och rappt och samtidigt vackert, ömsint och nära.

"Hon avskydde den där tiden mellan tre och fem på eftermiddagen, den svåra­ tiden, den som aldrig fylldes med riktigt liv utan bara halvdana föresatser - den där tiden som ofta fylldes ut av bråk mellan smågnälliga barn. Men nu var barnen hos farmor och farfar. Det är då Christa sätter sig på bordet, tänder en cigarett och tittar ut på innergårdens stubbar och känner oron ringla som en orm från magen upp under revbenen." Genom sju unga evighetsmänniskor och deras småtrassliga liv i ett alltmer politiserat Stockholm tar Yvonne Hirdman i sin romandebut oss rakt in i 60-talet. Kärlek, politik och bristande barnpassning för Christa, Jonne, Mona, Krister, Sigge, Åke och Unni samman i det gråa studentområdet Kungshamra. De möts på fester, i vilda diskussioner, vid de kvarglömda leksakerna i sandlådan, de tiger och ljuger och grälar. Så sprids de ut i livet. En dödsannons för dem samman igen långt senare och belysningen blir en annan. "Kungshamra -67" är en indragande men aldrig insmickrande kollektivroman. Under två dagar kommer det politiska sextiotalet emot oss i all den vardaglighet och trasslighet som hör livet till. Skickligt målar Yvonne Hirdman upp en bunt relationer, insnärjda sinsemellan, där ingens liv ter sig så mycket bättre än nån annans men inte är så illa i sin helhet heller. Det är rått och rappt och samtidigt vackert, ömsint och nära.

Sverige 1919 ett fattigt jordbruksland befolkat av pigor och drängar där förändring står för dörren. En ny författning lovar demokrati när nu kvinnor också får rösta. En ny entreprenörsanda skapar nya näringar. Nya radikala idéer och ny teknik föds ur det första världskrigets katastrof: film, radio, jazz, kortklippta kvinnor som dansar charlston med silkesklädda ben... Sverige 1939 ett stabilt demokratiskt land prisat för sin Middle Way . Sedan 1932 styrt av trojkan Per Albin Hansson, Ernst Wigforss och Gustav Möller där en ny ekonomisk och social reformpolitik lade grunden för medborgarhemmet. Idag växer vårt behov av historia i takt med den mörknande framtiden och den politiska hjälplösheten. Mellankrigstider vill råda bot på en förenklad eller förvanskad historieskrivning som skapar farliga myter i populismens tjänst. »Hirdman vill med sin bok slå hål på en del myter om det moderna Sveriges framkomst och motverka en populistiskt förenklad historieskrivning. Boken kan läsas av alla med intresse för ämnet, språket är rakt och enkelt, och Hirdmans stora kunnande och stilsäkerhet ger både en intressant och njutningsfull läsupplevelse.« BTJ, Lovisa Hedin

ÅR 1792, mitt under franska revolutionen, författade den då 33-åriga Mary Wollstonecraft sin glödande skrift Till försvar för kvinnans rättigheter. Det är ett briljant manifest för kvinnans rätt till självständighet och intellektuell utveckling och anses vara en av feminismens största klassiker. Nu återutges den i storpocket med nytt omslag.

»I morgon börjar behandlingen. I morgon vid den här tiden – klockan är snart två – är jag väl hemma igen. Fulltankad med epirubicin-cyklofofamid (EC).« Varför inte just jag – när så många andra också drabbas? Med det mantrat försöker Yvonne Hirdman besvärja ödet under den till synes ändlösa behandlingen mot bröstcancer – operationer, cellgifter, strålning. Den tär på kroppen, på humöret, på tålamodet och leder till tvära kast mellan förmiddagarnas optimism och eftermiddagarnas kraftlöshet. Men det är även en bok om kärlekens och närhetens kraft. Vad vore livet utan dem man älskar? Via dagboksanteckningar får vi följa dessa dagar, resorna till och från sjukhuset, känslorna inför den kropp som tas ifrån henne, som hon inte känner igen. Vi får läsa om framgångarna och bakslagen. Med sedvanlig skärpa skriver hon också om det som pågår utanför hemmets lugna vrå: feminismens nya märkliga vägar, historielösheten som får samhällsdebatten att skeva, »efteråtet« och åldrandet. Ibland är hon oresonlig. Och hon vet det.

I sin nya bok tar Yvonne Hirdman med oss in i historien innan den har stelnat i sina välkända formationer. In i det ofattbart stora och det banala lilla, in i den skiktade världen veckorna våren 1945 då det äntligen blev fred i Europa. Historien finns lagrad i Dagens Nyheters skildringar dag för dag och Yvonne läser som om hon levde där och då. Det är en tid då alla drömmer om fred i det pinade, sönderbombade Europa, ivrigt följer Sjukovs frammarsch, läget i Berlin, Norges och Danmarks nervösa väntan på slutet. Ska det bli den brända jordens taktik eller kommer ockupanterna att ge sig frivilligt? Och stämmer de osannolika rapporterna om »likfabriker«? Parallellt finns berättelserna från det fredade svenska vardagslivet, tips om vad man kan laga för mat i gasransoneringens tider. Vad går på bio? Och självklart de små fantasiretarna som står trubbigt förkortade under Personligt: Ring, Karin! Livet pågår ju. Som om det vore som vanligt. I Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin förnyar Yvonne Hirdman återigen sättet att skriva historia i en fascinerande bok om en tid fylld av osäkerhet och rädsla. Det är spännande läsning som öppnar upp för tankar om vad vi trots dagens informationsflod egentligen kan förstå om framtiden.

Det är som att infria ett löfte till det unga jaget: att skriva den här boken. Boken om mig själv. En ego-historia tänker jag. Inte memoarer. Historia med egot i centrum men också världen som egot bor i, påverkas av, slåss emot. Ett Sverige från 40-tal till 90-tal, ett Sverige där kvinnors liv förändras från ett slags påbjuden husmoderlighet till allt större frihet och allt större ja, vad? Både rädsla och nänujävlarskanifåsepåfan. Jag är född 1943 mitt under kriget, av en utländsk mamma som flytt nazism och kommunism och en supersvensk pappa med rationalism och perfektionism som ledord. Jag var usel i skolan. Jag fick barn innan det fanns p-piller eller fri abort. Jag ramlade motvilligt in i den helmanliga akademiska världen och blev mot alla odds professor. Ack, mitt livs teman tar form där jag lägger mitt liv tillrätta: längtan efter kärlek (och sex), längtan efter att erkännas som en riktig människa, längtan efter att skriva. Och det blev ju bra. Ett slags happy ending än så länge. Medan jag var ung är Yvonne Hirdmans självbiografi. Det ä en rapp och humoristisk skildring av en person som ofta står mitt i striden, inte skyr konflikter och nästan alltid befinn sig i händelsernas centrum. Historien om ett spännande liv fyllt av kamp för kvinnans rättigheter.

Säg jämställdhet och en viss behärskad tristess infinner sig. Men hur kan något så förbannat tråkigt samtidigt röra upp så starka känslor? För jämställdhet är social dynamit som politiker och jämställdhetsarbetare måste handskas varsamt med. I Vad bör göras? berättar Yvonne Hirdman om femtio år av politik och jämställdhetsarbete. Det är en historia om utredningar, propositioner, lagförslag och det tålmodiga arbetet att konkretisera den goda viljans politik ute på arbetsmarknaden, skolor och andra verklighetens platser. Och femtio år av arbete har lönat sig - det har skett stora förändringar. Men så stark är genusordningen som strukturerar män och kvinnor i sina olika fack att femtio år sannerligen inte räcker - och därför lever frågan lika levande nu som då: Vad bör göras? Vad bör göras? utges inför Nordiskt forum - New Action on Womens Rights i Malmö i juni 2014. Det är den största konferensen i Norden om kvinnors rättigheter på 20 år.

Vinnare av Augustpriset för årets svenska fackbok 2010. "Min mamma är grevinna, sa jag i det snoriga Hökarängen, till de inflyttade ljushåriga ungarna från Norrlands skogar. Inte undra på att de gav sig på mig. Men hon var faktiskt grevinna, min mor. Fru Charlotte Hirdman hade ett hemligt, kringflackande liv bakom sig innan hon blev vår »utländska« mamma i Hökarängen. Länge visste jag inte mycket mer. Och så dog hon, hux flux innan hon kunde få bli människa för en, en människa man ville veta mer om. Min mor föddes i efterskalvet av den första ryska revolutionen i Estland, då Tsarryssland. Familjen flyttade till Österrike-Ungerns allra östligaste gränstrakter, där hon levde sin barndom under det första världskriget, med östfronten hotande nära. Hon gifte sig med en urfattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor och levde det vilda livet i Berlin under de sista åren av Weimar-republiken, innan Hitler kom till makten. Hon förälskade sig i en kommunist och flydde med honom till Moskva via Zürich. Och hon var en av de få som lyckades komma ut ur Sovjetunionen innan den stora terrorn slog till på allvar, i början av 1937. Min mammas liv utgör en liten del av den europeiska mellankrigstidens historia. Alltid där ljuskäglan svepte fram. Ofta i mitten. Därför vill jag berätta den här historien för er." Yvonne Hirdman I Den röda grevinnan målar Yvonne Hirdman upp sin mammas liv. Varsamt bygger hon, bit för bit, upp berättelsen med hjälp av dagböcker, brev, skilsmässodokument, Kominterns kaderakter, den danska säkerhetspolisens material, samtida romaner, biografier, foton och vykort. Den röda grevinnan är en fängslande biografi över Charlotte Hirdmans ovanliga och fascinerande liv. Det är en kvinnas historia - och Europas.

Det tänkande hjärtat är den stora biografin om 1900-talets viktigaste svenska kvinnliga politiker, Alva Myrdal. Det är också berättelsen om den moderna sociala tanken, folkhemmets födelse och efterkrigstiden. Bilderna av Alva Myrdal är många och motsägelsefulla. Var hon den iskalla socialingenjören som förespråkade arvshygien och tvångssterilisering? Var hon den inkännande socialpedagogen som satte barnet i centrum och gjorde folkhemmet mer humant? Var hon modern som lämnade sina barn för sin egen karriär eller feministen som banade vägen för kvinnor att kombinera familj och arbete? Var hon en ny, självständig kvinna eller den dominante Gunnar Myrdals underordnade hustru? I Det tänkande hjärtat tecknas en detaljerad och inträngande bild av denna motsägelsefulla kvinna. Det är en berättelse byggd på fakta men full av känsla. I botten ligger den brevskatt som makarna Myrdal donerade till forskningen. Genom dessa tusentals brev skildrar Yvonne Hirdman, Sveriges främsta genusforskare, hennes liv som också blir en skildring av parets genusdrama. Det är en berättelse om kärlek och äregirighet, underordning och trots, och med inträngande analyser av både Alva och Gunnar Myrdals främsta verk. En biografi över ett liv, berättad som en kärleksroman. Den är lysande. Ett storverk. Läs och rys! Ulrika Knutson, Kulturnytt

Och vem är Gösta? Och vad menas med genusordning? Svaret på båda dessa frågor finns i denna bok, där Yvonne Hirdman, kvinnohistoriker och en av Sveriges främsta genusforskare, samlat en rad texter, publicerade och opublicerade, från de sista tio åren. Gösta, visar det sig, är mannen som norm en halvt gudalik varelse som på olika sätt styr både inne och ute, både män och kvinnor. Genom att döpa honom och beskriva hans framfart i världen finns det en liten chans att han trillar ner från sin piedestal. Och nog vore det en god sak. Han är ett mångfacetterat fenomen, Gösta, som både styrt i världen som patriark, som gräns- och tidssättare, som besserwisser på alla livets områden, alltifrån hur man tillreder kött på bästa sätt till att berätta om hur världen egentligen är funtad. Och han kan förklara varför kvinnor skurar toaletter. Det är Gösta som delar världen och därmed skapar det vi kan kalla en genusordning: en uppdelning i en mans- och en kvinnosida nästan överallt och på alla olika nivåer i världen. Och att dela upp är grunden till att värdera: upp och ner. Så låt oss granska Gösta lite närmare.