Alla titlar av »Dennis Eriksson«

The year 3000. Lieutenant Colonel Top Sterling from the United Councils and Republics of Earth embarks on a deep-space mission on orders from the mighty DETAS-ministry. Her task is to bring back two renegade high society citizens to Earth. A routine mission for a top priority agent, but soon Top Sterling is tangled up in in a series of events that ultimately will change the course of mankind. Will she succumb, will she prevail?

Why portraits? Everybody likes portraits Who have you depicted? Friends, acquaintances, colleagues, celebreties and some fictive characters I like. How do you get the resemblance down? It’s good to know the person well but a couple of different photos where they look fairly normal, without making faces, will do just fine. Finding good photos weren’t easy, despite rooting through Facebook. When I draw from memory they often turn out as caricatures, which is something completely different. Is it difficult? Usually it’s very difficult. Right after I’m done with a drawing I’m always happy with it until I show it to somebody and they don’t even know who it is. Fixing the small details afterwards is the key to success! Did people know they had been depicted? No. It was a bit of a dilemma to draw a person without them knowing about it and then post it on my blog. I just went for it and hoped people would appreciate it. I have come to realize that you really have to make the portraits in favor of the object for them to be happy. Female objects are a bit beautified while male objects are often made a bit grotesque! Gender problems! Is it the same when you depict people you don’t know? No. I allow myself to be a bit more free and I don’t have to be nice and make them in favor of the object. Did that feel limiting? Maybe. But sometimes it’s nice to know beforehand how it’s going to be. Freedom within the limitations, so to speak. The main focus is always the joy for drawing. Who was the most fun to depict? Good question. It was probably the ones who was easiest to depict. Henrik Walse, Bisse Bengtsson, Sara Frank, Stefan Zschernitz... etc.

Pentti Rantakrans hittas död i sin utomhussimbassäng i en större stad i Norrbotten. Kommisarie Lars Gunnar Hedström och hans mannar sätts på uppgiften att lösa mordet. En gul ford granada har skymtats vid mordplatsen och spanarna Yngve Öman och Sven-Olof Taano får uppgiften att finna granadan och dess ägare. Spaningarna går planlöst tills det plötsligt bränner till i byn börjeslandet. Under tiden hittar kriminalinspektör Lorentz Alexandersson en egen tråd på gåtan efter ett samtal med änkan Ersson. Vilken roll har Lena Öman – Norrbotten Stål AB:s bästa traversförare – i det hela? Hur mycket ligger det i Nacka-geologen Nicklassons vittnesuppgifter? Och vad gör göteborgaren ”Taxi” uppe i landets nordligaste län egentligen? Ur förordet av Erik Kessels: ”... men det är inte bara vad han tecknar, utan hur han tecknar det. Erikssons manér tillhör en annan era. Det finns en uppkäftighet i linjen, ett lo-fi punkigt uttryck som för tankarna till tecknade serier från sjuttio- och åttiotalet, tiden kring Erikssons födelse. Kanske illustrerar han sina barndomsminnen. Även fast hans verk har en improviserad stil, så är de samtidigt märkligt monumentala. De snabba, säkra linjerna skapar en känsla av beständighet. Det låter som en paradox, men jag vill pasta att Eriksson arbetar med episka anteckningar. Det är ett uttryck som liknar Robert Crumbs eller (tidigare) George Grosz, men här med en slang av Nordisk humor. Han fångar mentaliteten I en tidsperiod med samma skärpa som han fångar dess visuella identitet. Läs boken så kommer du att förstå vad jag menar.”

Pentti Rantakrans hittas död i sin utomhussimbassäng i en större stad i Norrbotten. Kommisarie Lars Gunnar Hedström och hans mannar sätts på uppgiften att lösa mordet. En gul ford granada har skymtats vid mordplatsen och spanarna Yngve Öman och Sven-Olof Taano får uppgiften att finna granadan och dess ägare. Spaningarna går planlöst tills det plötsligt bränner till i byn börjeslandet. Under tiden hittar kriminalinspektör Lorentz Alexandersson en egen tråd på gåtan efter ett samtal med änkan Ersson. Vilken roll har Lena Öman – Norrbotten Stål AB:s bästa traversförare – i det hela? Hur mycket ligger det i Nacka-geologen Nicklassons vittnesuppgifter? Och vad gör göteborgaren ”Taxi” uppe i landets nordligaste län egentligen? Ur förordet av Erik Kessels: ”... men det är inte bara vad han tecknar, utan hur han tecknar det. Erikssons manér tillhör en annan era. Det finns en uppkäftighet i linjen, ett lo-fi punkigt uttryck som för tankarna till tecknade serier från sjuttio- och åttiotalet, tiden kring Erikssons födelse. Kanske illustrerar han sina barndomsminnen. Även fast hans verk har en improviserad stil, så är de samtidigt märkligt monumentala. De snabba, säkra linjerna skapar en känsla av beständighet. Det låter som en paradox, men jag vill pasta att Eriksson arbetar med episka anteckningar. Det är ett uttryck som liknar Robert Crumbs eller (tidigare) George Grosz, men här med en slang av Nordisk humor. Han fångar mentaliteten I en tidsperiod med samma skärpa som han fångar dess visuella identitet. Läs boken så kommer du att förstå vad jag menar.”