Alla titlar av »Agneta Klingspor«

»Allt det som en gång hjälpte dig att leva, som var själva förutsättningen för liv, kan vända sig emot dig, ditt egna hjärta till och med.« Tio år har gått sedan Agneta Klingspors kraftfulla Går det åt helvete är jag ändå född, en »verksamhetsberättelse« om livet på denna jord. Kroppen orkar mindre, hjärnan strejkar ibland, avskeden blir fler. Går det åt helvete ska jag ändå dö berättar om åldrandet, tillståndet innan man slutligen tippar över. Ett erotiskt kärleksminne återkommer, håller henne fast. Boken stretar emot, trånar, minns och längtar. Agneta Klingspor är uppväxt i Uddevalla och bosatt i Stockholm. Går det åt helvete ska jag ändå dö är hennes trettonde bok.

"Den här boken påminner mig om att vägra låta mig tolkas av andra, att fortsätta kräva mer. Jag älskar den!" - Nina Hemmingsson Agneta Klingspors dagböcker är samtida, feministiska klassiker. De personliga anteckningarna följer en kvinnas uppväxt och vuxenblivande, in i medelåldern. De skildrar också hur ett samhälle och en tidsanda förändras, sett ur dagboksskrivarens öga. När dagböckerna inleds är Agneta 16 år, livslängtande och instängd i småstadens föräldrahem. 46 år gammal sätter hon punkt och skriver aldrig mer dagbok. I Inte skära bara rispa (1977) är meningarna hämtade direkt ur dagboken, så som de först skrevs. Nyckelroman (1994) ligger närmare fiktionen; hon som skriver har blivit författare.

Agneta Klingspor har satt ihop sin »tidsbok« utifrån prosaartiklar från drygt trettio år, 1978 till nu. Tidigare har de publicerats på Expressens kultursida och i olika tidskrifter. Klingspor skriver helt utan plikter, ideologiska spärrar eller enkla lojaliteter. Hon rör sig genom Stockholm och ser staden förändras, hon ser på konst, hon läser, hon möter människor. Hon drivs av en nyfikenhet som ständigt tar henne till nya platser: från Norrlands glesbygd till Iran. Så blir Tji fick du till en skildring av världens andetag och tidens gång.