Alla titlar av »Ana Valdes«

Jag kände till Gaza innan jag besökte staden första gången 2003. Aldous Huxleys bok Eyeless in Gaza refererar till en dikt av den engelske poeten Milton som i sin tur refererar till den judiske hjälten Simson, som fick sina ögon utstuckna och levde som fånge i Gaza i flera år. Huxleys bok och Simsons öde fick mig att drömma om Gaza. En stad som erövrats gång på gång, jag såg ruiner av grekiska tempel och arabiska moskéer. Man kan komma till Gaza via medelhavet eller via gränserna mot Egypten och Israel, vilken markeras av en hög mur. Gaza har blivit förstört och återuppbyggt flera gånger om och gazaborna skryter om den odödliga staden som alltid reser sig när imperierna faller och lämnar ruiner bakom sig. Några av imperiernas barn upptas av staden och blir i sin tur gazabor med barn som säger -Vi är från Gaza! Gaza Blues är en hyllning till staden som Italo Calvino skrev om och som Marco Polo beskrev den för Kublai Khan. Jag andas Gaza. Den sista tanken innan jag somnar, Gaza finns i mina drömmar och tanken på Gaza är den första som vaknar med mig om morgonen.

Blanca Luz Brum var ett lysande vittne till sin tid och jag säger lysande eftersom hon likt ett stjärnskott lyste på olika himlavalv men utan att stanna. Under hennes flyktiga passage bländades många män av henne, poeten Parra del Riego, tänkaren Mariategui och till och med general Juan Domingo Perón kallade henne sin lojala vän. Men det var den mexikanske muralmålaren David Siqueiros som var kärleken där hon stannade. Med honom delade hon skyttegravarna i 1930-talets arbetarkamp och omvälvningar. Men hon kunde inte försvara den idealistiska kommunismens förvandling till auktoritär stalinism och tog sin tillflykt till Chile. Där fann hon en fristad och gjorde en ideologisk helomvändning som är oförklarlig för en modern läsare: hon blev aktivist för Pinochet och när hon, i egenskap av ordförande för Chiles PEN-klubb, åkte i väg till internationella kongresser försvarade hon den chilenska diktaturen och förnekade att det fanns försvunna författare. Hugo Achugar skriver hennes biografi i romanform och med hjälp av arkivmaterial och sin egen fantasi spårar han historien om denna motsägelsefulla och karismatiska kvinna som förförde män och kvinnor på sin tid och lämnade ett outplånligt märke på de platser hon passerade genom, med penslar av fiktion och forskning. Denna roman är en del av vad vi idag skulle kalla falska biografier eller självbiografier, där rösterna blandas och blir till en polyfon kör.

Den grymma kokboken är en inbjudan till en resa genom matens historia, genom vårt sätt att tillaga den, genom vårt förhållande till den, genom våra tabun och påbud. Det är också en resa till det okända landskap som bara kommer fram i våra mardrömmar, när vi jagas av gigantiska insekter och ormar, när vi blir uppätna av kannibaler som kokar oss i ofantliga grytor, när vi äter våra fienders hjärnor för att få deras minne. Våra ”Micheline” guider till detta okända land som inte är kartlagt på någon karta eller i någon handbok består av våghalsiga skribenter och receptsamlare som har bidragit med sina favoritgrymheter. Illustrerad med över 100 trägravyrer från 1800-talet

Yousefs bok är en nomadisk resa genom fängelset i Guantánamo Jerusalems dammiga gator och Gazas frihetslängtande invånare. En bok om motstånd och saknad en bok där alla som har gått genom krig och flykt och smärta kan känna igen sig. En bok om hopp en bok om överlevnad mot alla odds.

Den här boken är en hyllning till rösterna till de som vi inte hör som har hemliga koder som vi inte kan tyda. De som skriver med osynligt bläck de som berättar sina historier på nätterna när vi drömmer. De behöver tolkar för att bli synliga. En bok om exil och utanförskap men också en bok om gränslös kärlek om solidaritet om minnet om kampen mot glömskan en bok om broar om ensamhet och glädje om den eviga leken mellan ljuset och mörkret mellan Eros och Tanatos, om språkets hemligheter om förbund om vänskap och möten. En bok om hopp

I vår serie av böcker med röster från andra sidan, historia och kamp, är det Flora Tristans tur. För första gången på svenska bjuder vi här på ett smakprov av hennes breda produktion.

Paul Lafargues bok ”Rätten till lättja” publicerades 1883 och blev en succé. Lafargue som var gift med Laura en av Karl Marx döttrar, motsatte sig med denna bok själva arbetsbegreppet. I stället för att kämpa för bättre arbetstider ville Lafargue att det avlönade arbetet skulle upphöra, han såg det som ett modernt slaveri. På det sättet kom han i kollision med sin egen svärfar Karl Marx, som i arbetet och proletärerna såg framtidens hjältar, bärare av en ny mentalitet, den nya människan. Lafargue ville att människorna skulle starta kooperativ och att de skulle självförvalta sina arbetsplatser och njuta av sin lediga tid. Tid för njutning är människans öde och njutning är varken syndfullt eller motbjudandet, det ingår i mänsklighetens arv. Vi ger ut Lafargue på nytt, som väcker frågor som fortfarande är giltiga, minskning av arbetstider, automatisering och medborgarlön.