Alla titlar av »Björn Wiman«

Terrororganisationen Hamas attack mot södra Israel på morgonen den 7 oktober ledde till den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. Det som aldrig mer skulle få hända hade hänt, på den plats som skapades för att det aldrig mer skulle få hända. Än en gång hade judar slagits ihjäl, slaktats och skändats bara för att de var judar. Över hela världen ökade antisemitismen – som vanligt i enlighet med den förvridna logik som säger att judar förr eller senare får skulden också för de olyckor som drabbar dem själva. I »Grinden i Dachau« berättar Björn Wiman om hatets nya och historiska former, om minnesarbetet efter Förintelsen och om hoppet, konsten och kunskapen som motgift. Antisemitismen är den intellektuella nollpunkt där demokratin dör.

Någon har kallat det för Goebbelsglappet – den korta tidsperiod som hinner gå mellan att något nytt djävulskap dyker upp i världen och att judarna får skulden för det. Antisemitismen är alla konspirationsteoriers moder. I "Hatet mot judarna" berättar Björn Wiman om dess nya och historiska former, om minnesarbetet efter Förintelsen och om kulturens betydelse i en tid då demokratin hotas. Essäerna inskärper också vikten av vaksamhet: där det finns hat mot judar finns det hat också mot andra. Under fyra år har Sanna Sjöswärd arbetat med att fotografera och intervjua överlevande från Förintelsen. Vid sidan av porträtten får läsaren ta del av femton starka vittnesmål: överlevnadsstrategier och hoppet om ett bättre liv – personligen och för hela mänskligheten. I en fördjupad mening utgör vittnesmålen själva grunden för tron på alla människors lika värde.