Alla titlar av »Hanne Kjöller«

Sedan Hanne Kjöller skrev »En svensk tiger« har hela Polismyndigheten stöpts om – år 2015 blev de 21 självständiga myndigheterna till en enda. Så vad har förändrats? Är fler poliser ute på gatorna? Har vi äntligen fått bukt med den skenande kriminaliteten? Kjöller konstaterar att kurvorna, trots ständigt ökade anslag och resurser, fortsätter att peka nedåt. Polisen klarar upp allt värre brott. Polismyndigheten är sluten, och verkligheten är ofta den motsatta än det som kommuniceras utåt. När Kjöller ändå insisterar på svar hamnar hon i ett nät av byråkrati och styrningsdokument, vars utformning tycks överordnat polisens faktiska uppdrag. »Polis – så funkar det! (inte)« är en oberoende uppföljare till den uppmärksammade reportageboken »En svensk tiger«, som nominerades till Stora Fackbokspriset. Utvecklingen som går att skönja borde få alla att rikta kritiska blickar mot rättsstatens frontlinje.

»De nya undersökningsmetoder som en gång sågs som en möjlighet, ett komplement, har blivit standard. En läkare jag talar med varnar för att morgondagens, och kanske inte ens dagens, läkare kommer att kunna känna på magen och lyssna på hjärta och lungor när det rutinmässiga användandet av röntgen och ultraljud helt har tagit över.« Strax innan pandemin tar Hanne Kjöller jobb i akutvården. Samtidigt börjar hon föra anteckningar om sin vardag och ser resursslöseri, förpappring, patienter som inte är i akut behov av vård och meningslösa uppgifter som bara tar tid. »Dagbok från akuten« är en rafflande redogörelse inifrån den moderna svenska sjukvårdens väggar.

I Handbok för fifflare granskar Hanne Kjöller det buffébord av välfärdsförmåner där var och en med rymligt samvete kan förse sig. Med offentliga uppgifter från statliga utredningar, remissvar och rapporter visar hon hur fusket går till och hur riskerna att ertappas ser ut. Samt hur bristande kontroll och politisk undfallenhet har gjort välfärdssystemen till en bördig mylla för småfifflare och organiserade brottslingar. Förhoppningen är att regering och riksdag till sist ska fatta de beslut som både borgerliga och socialdemokratiska regeringars utredare satt överst på sina önskelistor under decennier. Det här är en guide för dig som vill börja fuska med bidrag, och en skarpsinnig kritik mot Sveriges alltför lättsvindlade välfärdssystem.

Forskning är det bästa som hänt mänskligheten. Miljoner och åter miljoner människoliv har räddats genom upptäckter som penicillin, vaccin och insulin. Även icke-medicinsk forskning om sådant som vattenrening, elförsörjning och belysning har gjort våra liv längre och bättre. Och humanistisk forskning har ökat vår förståelse för varandra och vad det innebär att vara människa. Kanske är det detta erkännande av forskningens ovärderliga förtjänster som gjort att medier, politiker och skattebetalare så sällan formulerar kritiska frågor om hur alla forskningsmiljarder används? Kanske är det därför så få uppmärksammat hur svenska forskare presterar allt sämre trots växande anslag. Och hur Sverige – sedan 1990-talet – fortsätter att tappa mark som forskningsnation. Till det ska läggas den globala trovärdighetskris som blivit en stor debatt i engelskspråkiga länder, men som knappast berörts i den svenska debatten. Forskare har visat att många av de forskningsresultat som presenteras i de mest ansedda vetenskapliga tidskrifterna är falska. Vad är det som gått snett? Och hur kan det åtgärdas? Kris i forskningsfrågan är författaren och samhällsdebattören Hanne Kjöllers svar på den provokativa frågan: Vad fan får vi för pengarna?

Svensk polis har problem. Förundersökningar som läggs ned trots att gärningsmannen levereras på silverfat och friserad statistik har länge uppmärksammats utan att någon egentlig förbättring skett. Varför är det så? Kanske för att den som försöker förändra situationen tystas till varje pris. Hanne Kjöller avslöjar här en myndighet som lägger oerhörda resurser på att förfölja och straffa poliser som vågat höja sina röster för att kritisera slarv, våldsamhet och direkta lagbrott. I stället för ett tack har de förvisats från arbets­platsen, blivit fråntagna sina tjänstevapen och i ett fall fått en pistol riktad mot huvudet – utan att någon reagerar. Det är en skakande läsning om hur våra skattemedel slösas och anställda behandlas på ett skandalöst sätt av dem som borde veta mest om vad ansvar och skydd vill säga.