Alla titlar av »Fjodor Dostojevskij«

»Jag är en komisk människa. Man kallar mig galen nu.« De fyra novellerna i denna bok är hämtade ur En skriftställares dagbok som Dostojevskij gav ut under sina sista levnadsår. »Bobok« är ett samtal mellan de nyligen döda på kyrkogården. »Krotkaja« ett av världslitteraturens mest egenartade och sorgset ömsinta kvinnoporträtt. »Bonden Marej« kontrasterar den enkla godheten mot den otyglade liderligheten och bygger på ett minne från Dostojevskijs förvisning till Sibirien. Den »komiska människan« i titelnovellen står som representant för den bildade europén, för vilken Gud och världen bara är föreställningar, livet en dröm och allt följaktligen likgiltigt.

»Den natten sov Nikolaj Vsevolodovitj inte en blund utan satt hela tiden i soffan.« Ett kapitel ur Dostojevskijs stora roman Onda andar offentliggjordes aldrig, men ryktet om kapitlet spreds snart och det berättades att det innehöll »förfärliga« saker och att den bekännelse som Stavrogin där avlägger för fader Tichon i klostret var författarens egen. Dostojevskij planerade kapitlet som en höjdpunkt i romanen och »Stavrogins brott« hör till de mest intensiva sidor han skrivit. I volymen ingår också berättelserna »Bo-bo« och »En löjlig människas dröm«. Fjodor Dostojevskij (1821–1881) föddes i Moskva men flyttade till Sankt Petersburg för att studera vid militära ingenjörsskolan, men efter en kort tjänstgöring lämnade han armén för att bli författare. Några år efter debuten arresterades han och skickades efter en skenavrättning till Sibirien. När han tio år senare fick återvända till Sankt Petersburg kom han att skriva sina mest betydande verk.

»När min farbror, översten Jegor Iljitj Rostanjev, hade tagit avsked ur tjänsten, slog han sig ner på godset Stepantjikovo som han hade fått ärva, och blev där snart så hemmastadd som om han hela sitt liv inte hade varit annat än en rotfast godsägare som aldrig varit utanför sina domäner.« Människorna på godset Stepantjikovo (1859) är något för Dostojevskij så ovanligt som en humoristisk roman. Men bakom den drastiska komiken förnimmer man hela tiden Dostojevskijs visdom och medkänsla. Boken tillhör Dostojevskijs betydande verk och är med sin satiriska stil och absurda handling förbluffande modern. Fjodor Dostojevskij (1821–1881) föddes i Moskva men flyttade till Sankt Petersburg för att studera vid militära ingenjörsskolan, men efter en kort tjänstgöring lämnade han armén för att bli författare. Några år efter debuten arresterades han och skickades efter en skenavrättning till Sibirien. När han tio år senare fick återvända till Sankt Petersburg kom han att skriva sina mest betydande verk.

»När min farbror, översten Jegor Iljitj Rostanjev, hade tagit avsked ur tjänsten, slog han sig ner på godset Stepantjikovo som han hade fått ärva, och blev där snart så hemmastadd som om han hela sitt liv inte hade varit annat än en rotfast godsägare som aldrig varit utanför sina domäner.« Människorna på godset Stepantjikovo (1859) är något för Dostojevskij så ovanligt som en humoristisk roman. Men bakom den drastiska komiken förnimmer man hela tiden Dostojevskijs visdom och medkänsla. Boken tillhör Dostojevskijs betydande verk och är med sin satiriska stil och absurda handling förbluffande modern. Fjodor Dostojevskij (1821–1881) föddes i Moskva men flyttade till Sankt Petersburg för att studera vid militära ingenjörsskolan, men efter en kort tjänstgöring lämnade han armén för att bli författare. Några år efter debuten arresterades han och skickades efter en skenavrättning till Sibirien. När han tio år senare fick återvända till Sankt Petersburg kom han att skriva sina mest betydande verk.

»Jag är en komisk människa. Man kallar mig galen nu.« De fyra novellerna i denna bok är hämtade ur En skriftställares dagbok som Dostojevskij gav ut under sina sista levnadsår. »Bobok« är ett samtal mellan de nyligen döda på kyrkogården. »Krotkaja« ett av världslitteraturens mest egenartade och sorgset ömsinta kvinnoporträtt. »Bonden Marej« kontrasterar den enkla godheten mot den otyglade liderligheten och bygger på ett minne från Dostojevskijs förvisning till Sibirien. Den »komiska människan« i titelnovellen står som representant för den bildade europén, för vilken Gud och världen bara är föreställningar, livet en dröm och allt följaktligen likgiltigt.

»Den natten sov Nikolaj Vsevolodovitj inte en blund utan satt hela tiden i soffan.« Ett kapitel ur Dostojevskijs stora roman Onda andar offentliggjordes aldrig, men ryktet om kapitlet spreds snart och det berättades att det innehöll »förfärliga« saker och att den bekännelse som Stavrogin där avlägger för fader Tichon i klostret var författarens egen. Dostojevskij planerade kapitlet som en höjdpunkt i romanen och »Stavrogins brott« hör till de mest intensiva sidor han skrivit. I volymen ingår också berättelserna »Bo-bo« och »En löjlig människas dröm«. Fjodor Dostojevskij (1821–1881) föddes i Moskva men flyttade till Sankt Petersburg för att studera vid militära ingenjörsskolan, men efter en kort tjänstgöring lämnade han armén för att bli författare. Några år efter debuten arresterades han och skickades efter en skenavrättning till Sibirien. När han tio år senare fick återvända till Sankt Petersburg kom han att skriva sina mest betydande verk.