Serie: Norstedts klassiker

»Det levde en gång i Westfalen, i ett slott tillhörigt herr baron von Thunder-ten-Tronckh, en ung man, åt vilken naturen förlänat den mest fromma karaktär.« Candide (1759) är dräpande satir med udden riktad mot Leibniz, som bokens doktor Pangloss kan sägas vara skisserad på, och hans tes att den här världen är den bästa av världar, vilket Pangloss påpekar för Candide vilka olyckor han än råkar ut för på sina äventyr. Voltaire, egentligen François Marie Arouet (1694–1778), var en av upplysningens främsta tänkare. Voltaire var kontroversiell och flera av hans verk förbjöds eller brändes och han hamnade till och med i Bastiljen.

»Min far hade en liten egendom i Nottinghamshire, och jag var den tredje i raden av fem söner.« När den kvicke och satiriske domprosten Jonathan Swift (1667–1745) gav ut Gullivers resor (1726) kunde han knappast ana att detta verk skulle bli en av de största succéer som någonsin hade legat på bokhandelsdiskarna. Oräkneliga är de barn i alla delar av världen som med spänning har följt Gullivers äventyr bland lilliputar och jättar, på den flygande ön Laputa och bland houyhnhmerna, hästfolket, som till sin vandel var de vanliga människorna så överlägsna. Men i själva verket var Gullivers resor inte skrivna för barn. Tvärtom ville Swift, som var lidelsefulltintresserad av politik och kyrkliga angelägenheter, gör en skarp vidräkning med de många missförhållanden som på hans tid rådde i England, samtidigt som han med bitande ironi skildrade de många svagheterna i den mänskliga karaktären.

»Huset nr 7 vid Saville Row, Burlington Gardens – den byggnad där komediförfattaren Sheridan dog 1816 – beboddes 1872 av Phileas Fogg, esq.« Jules Verne (1828 – 1905) räknas som en av ungdomslitteraturens största klassiker. Med böcker som Jorden runt på 80 dagar, Kapten Grants barn och Tsarens kurir förnyade han äventyrsgenren, och med En världsomsegling under havet och Till jordens medelpunkt kan han sägas ha skapat de första science fiction-romanerna. Huvudpersonen i Jorden runt på 80 dagar (1873), Phileas Fogg, är urtypen för den lugne, orubblige engelske gentlemannen. När han en dag år 1872 på sin klubb blandar sig i ett samtal om jorden runt-färder ger han sig in på något som kan komma att stå honom dyrt. För han nöjer sig inte med att påstå att man med samtidens moderna kommunikationsmedel kan resa jorden runt på åttio dagar, han ingår dessutom ett vad om att i praktisk handling bevisa det.

Lope de Vega (1562–1635) och Pedro Calderón de la Barca (1600–1681) är två av de främsta dramatikerna från seklet som kallas Spaniens guldålder. Ingen annanstans i Europa skrevs så mycket teater som i Spanien vid den här tiden. Federico García Lorca (1898–1936) räknas som Spaniens störste dramatiker sedan guldåldern. I Fårakällan (ca 1612–1614) speglar Lope de Vega med inträngande psykologi, ironi och humor sin tids sociala verklighet. Pedro Calderón de la Barcas Livet en dröm (1635) ställer frågor om människans villkor och ansvar och är en plädering för eftertanke och försoning. Detta står i bjärt kontrast till temat i Federico García Lorcas Blodsbröllop (1933), där modern kan bära vad som har hänt i det förflutna men aldrig förlåta.

»Före ångfartygens tid kunde det ibland hända – i varje fall oftare då än nu – att den som vandrade utmed dockorna i någon större hamnstad fick sin uppmärksamhet fångad av en grupp bronsbruna sjömän, örlogsmatroser eller kofferdister, som gått iland på permission i sina bästa kläder.« Herman Melville (1819–1891) gick som tjugoåring till sjöss och de upplevelser och intryck han då samlade på sig låg till grund för flertalet av hans berättelser. Melvilles framgångar och rykte skiftade och vid sin död var han nästintill bortglömd men idag är hans position som en av den amerikanska litteraturens stora självklar. Billy Budd (1924), Melvilles sista verk, hittades långt efter författarens död bland dennes efterlämnade papper. Den dramatiska historien om örlogsmatrosen Billy Budd, som på grund av sin frapperande skönhet väcker dunkla känslor till liv hos underofficeren Claggart, ett hat som leder till både dennes och Billys undergång, är hans mästerverk i det lilla formatet – liksom Moby Dick i det stora.

»Före ångfartygens tid kunde det ibland hända – i varje fall oftare då än nu – att den som vandrade utmed dockorna i någon större hamnstad fick sin uppmärksamhet fångad av en grupp bronsbruna sjömän, örlogsmatroser eller kofferdister, som gått iland på permission i sina bästa kläder.« Herman Melville (1819–1891) gick som tjugoåring till sjöss och de upplevelser och intryck han då samlade på sig låg till grund för flertalet av hans berättelser. Melvilles framgångar och rykte skiftade och vid sin död var han nästintill bortglömd men idag är hans position som en av den amerikanska litteraturens stora självklar. Billy Budd (1924), Melvilles sista verk, hittades långt efter författarens död bland dennes efterlämnade papper. Den dramatiska historien om örlogsmatrosen Billy Budd, som på grund av sin frapperande skönhet väcker dunkla känslor till liv hos underofficeren Claggart, ett hat som leder till både dennes och Billys undergång, är hans mästerverk i det lilla formatet – liksom Moby Dick i det stora.

»Som frun befaller! Fast det är synd om Dutlovs.« Lev Tolstoj (1828–1910) var en realismens mästare och är allmänt ansedd som en av världens främsta romanförfattare. Som hans mest kända verk räknas de två stora romanerna Krig och fred och Anna Karenina. Polikusjka (1863), som skrevs strax innan Tolstoj började arbeta på Krig och fred, tar plats på ett gods, skisserat på Tolstojs eget familjegods Jasnaja Poljana, där ett triangeldrama utspelar sig. Det är detta triangeldrama och dess psykologiska och moraliska problem som fångat Tolstojs intresse. Efter balen (1903) var avsedd som en protest mot mänsklig råhet och grymhet och blev det också men samtidigt en av de konstnärligt starkaste bland Tolstojs mindre berättelser.

”Böcker kan skrivas på alla möjliga ställen. Verbal inspiration kan komma till en sjömans koj ombord i ett fartyg som ligger fastfruset i flodisen mitt inne i en stad; och eftersom det sägs att helgon ser med välvilja på ödmjuka troende, så hänger jag mig åt den behagliga tanken att den gamle Flauberts vålnad – han som (bland allt annat) trodde sig vara en avkomling till vikingarna – med roat intresse kan ha svävat över däcket på tvåtusentonnaren s/s Adowa, som av den stränga vintern låsts fast vid en kaj i Rouen och ombord i vilken det tionde kapitlet av ”Almayers dårskap” påbörjades.” Joseph Conrad (1857–1924) föddes som Józef Konrad Korzeniowski i en polsk adelsfamilj men gick som sjuttonåring till sjöss, först på franska och sedan på engelska fartyg. Trots att han inte lärde sig engelska förrän som vuxen räknas han bland de största engelskspråkiga författarna. Konfidentiellt (1912) är en sällsam minnesbok i vilken Conrad ömsint och kvickt berättar bland annat om återkomsten till sin barndoms Ukraina där den snöblåsta stäppen långt borta möter en stjärnströdd himmel.

”Böcker kan skrivas på alla möjliga ställen. Verbal inspiration kan komma till en sjömans koj ombord i ett fartyg som ligger fastfruset i flodisen mitt inne i en stad; och eftersom det sägs att helgon ser med välvilja på ödmjuka troende, så hänger jag mig åt den behagliga tanken att den gamle Flauberts vålnad – han som (bland allt annat) trodde sig vara en avkomling till vikingarna – med roat intresse kan ha svävat över däcket på tvåtusentonnaren s/s Adowa, som av den stränga vintern låsts fast vid en kaj i Rouen och ombord i vilken det tionde kapitlet av ”Almayers dårskap” påbörjades.” Joseph Conrad (1857–1924) föddes som Józef Konrad Korzeniowski i en polsk adelsfamilj men gick som sjuttonåring till sjöss, först på franska och sedan på engelska fartyg. Trots att han inte lärde sig engelska förrän som vuxen räknas han bland de största engelskspråkiga författarna. Konfidentiellt (1912) är en sällsam minnesbok i vilken Conrad ömsint och kvickt berättar bland annat om återkomsten till sin barndoms Ukraina där den snöblåsta stäppen långt borta möter en stjärnströdd himmel.

”Då flera personer vid skilda tillfällen låtit förstå att de, om jag skrev en självbiografi, skulle läsa den när de fick tid, ger jag slutligen vika för denna vanvettiga allmänna begäran och framlägger härmed min historia.” Mark Twain, pseudonym för Samuel Clemens (1835–1910), har kallats ”den amerikanska nationens hovnarr”. Han var författare, journalist, flodlots, guldgrävare och en utomordentligt populär föreläsare. Berättelserna i denna samling är typiska för för Twain. Han var en burlesk och humoristisk sanningssägare och en lysande satiriker. Som få andra kunde Twain leverera det snabba, befriande skrattet.

»Som frun befaller! Fast det är synd om Dutlovs.« Lev Tolstoj (1828–1910) var en realismens mästare och är allmänt ansedd som en av världens främsta romanförfattare. Som hans mest kända verk räknas de två stora romanerna Krig och fred och Anna Karenina. Polikusjka (1863), som skrevs strax innan Tolstoj började arbeta på Krig och fred, tar plats på ett gods, skisserat på Tolstojs eget familjegods Jasnaja Poljana, där ett triangeldrama utspelar sig. Det är detta triangeldrama och dess psykologiska och moraliska problem som fångat Tolstojs intresse. Efter balen (1903) var avsedd som en protest mot mänsklig råhet och grymhet och blev det också men samtidigt en av de konstnärligt starkaste bland Tolstojs mindre berättelser.

”Jag har för avsikt att berätta de märkvärdiga äventyr jag upplevat. Det finns bland dem både sköna och sällsamma ting. Då jag tänker tillbaka på dem, undrar jag själv om jag icke har drömt.” Anatole France (1844–1924) var son till en bokhandlare och kom på så sätt tidigt i kontakt med litteraturen, redan som femtonåring publicerades hans första verk på faderns förlag. France skulle komma att bli en av Frankrikes och Europas mest lästa författare och tilldelades nobelpriset 1921. Drottning Gåsfot (1893) är ett av den europeiska litteraturens stora klassiska verk, en av dess kvickaste, mest raffinerande, djupaste och samtidigt roligaste romaner. I Sverige har boken vunnit berömmelse inte blott som Anatole Frances mästerverk utan också för Hjalmar Söderbergs lysande översättning, i vilken han presenterade den: ”En billig resa till det äkta Paris erbjudes dem som följer Anatole France till grillstugan Drottning Gåsfot. En fetlagd abbé, herr Jérôme Coignard, fyller lokalen inte bara med sin stofthydda (för vilken intet mänskligt varit främmande) utan med sin andes visdom och behag.”

”Jag har för avsikt att berätta de märkvärdiga äventyr jag upplevat. Det finns bland dem både sköna och sällsamma ting. Då jag tänker tillbaka på dem, undrar jag själv om jag icke har drömt.” Anatole France (1844–1924) var son till en bokhandlare och kom på så sätt tidigt i kontakt med litteraturen, redan som femtonåring publicerades hans första verk på faderns förlag. France skulle komma att bli en av Frankrikes och Europas mest lästa författare och tilldelades nobelpriset 1921. Drottning Gåsfot (1893) är ett av den europeiska litteraturens stora klassiska verk, en av dess kvickaste, mest raffinerande, djupaste och samtidigt roligaste romaner. I Sverige har boken vunnit berömmelse inte blott som Anatole Frances mästerverk utan också för Hjalmar Söderbergs lysande översättning, i vilken han presenterade den: ”En billig resa till det äkta Paris erbjudes dem som följer Anatole France till grillstugan Drottning Gåsfot. En fetlagd abbé, herr Jérôme Coignard, fyller lokalen inte bara med sin stofthydda (för vilken intet mänskligt varit främmande) utan med sin andes visdom och behag.”

”Då flera personer vid skilda tillfällen låtit förstå att de, om jag skrev en självbiografi, skulle läsa den när de fick tid, ger jag slutligen vika för denna vanvettiga allmänna begäran och framlägger härmed min historia.” Mark Twain, pseudonym för Samuel Clemens (1835–1910), har kallats ”den amerikanska nationens hovnarr”. Han var författare, journalist, flodlots, guldgrävare och en utomordentligt populär föreläsare. Berättelserna i denna samling är typiska för för Twain. Han var en burlesk och humoristisk sanningssägare och en lysande satiriker. Som få andra kunde Twain leverera det snabba, befriande skrattet.

»Huset nr 7 vid Saville Row, Burlington Gardens – den byggnad där komediförfattaren Sheridan dog 1816 – beboddes 1872 av Phileas Fogg, esq.« Jules Verne (1828 – 1905) räknas som en av ungdomslitteraturens största klassiker. Med böcker som Jorden runt på 80 dagar, Kapten Grants barn och Tsarens kurir förnyade han äventyrsgenren, och med En världsomsegling under havet och Till jordens medelpunkt kan han sägas ha skapat de första science fiction-romanerna. Huvudpersonen i Jorden runt på 80 dagar (1873), Phileas Fogg, är urtypen för den lugne, orubblige engelske gentlemannen. När han en dag år 1872 på sin klubb blandar sig i ett samtal om jorden runt-färder ger han sig in på något som kan komma att stå honom dyrt. För han nöjer sig inte med att påstå att man med samtidens moderna kommunikationsmedel kan resa jorden runt på åttio dagar, han ingår dessutom ett vad om att i praktisk handling bevisa det.

”Finns det en mer våldsam känsla hos kvinnan än nyfikenheten?” Guy de Maupassant (1850–1893) räknas som en av novellkonstens stora mästare. Hans flödande rika, ursprungliga berättartalang, som har få motstycken i världslitteraturen, ger hans verk en helt personlig karaktär. Trots den pessimistiska, genomskådande människouppfattning som kännetecknar hans noveller hör de tack vare humorn, den eleganta stilen och den spännande handlingen till det mest underhållande man kan läsa. Maupassant skrev inte mindre än 300 noveller och ett urval av dem är samlade här, dessutom skrev han ett antal romaner.

»När mr Verloc gick ut på morgonen överlämnade han nominellt sin butik i svågerns händer.« I slutet av 1800-talet genomförde en grupp anarkister ett bombattentat mot Greenwichobservatoriet utanför London. Den händelsen utgör den yttre handlingen i Anarkisten (1907). Men romanens egentliga handling är kollisionen mellan två helt olika livsnormer. Verloc, anarkisten och provokatören, lever ett stilla familjeliv och hans hustru vet ingenting om hans politiska verksamhet. Joseph Conrad (1857–1924) föddes som Józef Konrad Korzeniowski i en polsk adelsfamilj men gick som sjuttonåring till sjöss, först på franska och sedan på engelska fartyg. Trots att han inte lärde sig engelska förrän som vuxen räknas han bland de största engelskspråkiga författarna.

»Förste talaren: Vi talar inte mer om saken. Andre talaren: Varför inte?« Skådespelaren och hans roll skrevs på 1770-talet men publicerades först 1830. Sedan dess har denna spirituella dialog varit den mest omdebatterade av alla skrifter om skådespelarens arbete. Den är än idag ytterst stimulerande läsning för skådespelare, teaterhistoriker, kritiker, estetiker – och alla andra som intresserar sig för scenkonsten. Denis Diderot (1713–1784) var upplysningsman och redaktör för den stora Encyklopedien, som han trots myndigheternas motstånd drev vidare med outtömlig energi. Vid sidan av detta skrev han filosofiska avhandlingar,romaner, dialoger och dramer.

»Jag kommer att utsätta mig för en del förebråelser. Men vad kan jag göra åt det. Det är inte mitt fel att jag fyllde tolv år några månader före krigsutbrottet.« Djävulen i kroppen (1923) skildrar en skolpojkes upplevelser som älskare till en ung gift kvinna vars man befinner sig vid fronten. Berättelsen utspelas mot slutet av första världskriget, under en tid då bristen på män gav även pojkarna chanser. Radiguet skildrar friskt och naturligt sexualitetens uppvaknande och första yttringar. Raymond Radiguet (1903–1923) var ett litterärt underbarn som hann publicera två diktsamlingar och en roman innan han dog, 20 år gammal. Radiguet var elva år när första världskriget bröt ut, och han upplevde det alltså som skolpojke. Medan större delen av Frankrikes unga och medelålders män befann sig i skyttegravarna hade Radiguet ett slags krigslov från skolan, vilket inte innebar att han var sysslolös. Han läste, han skrev dikter och han träffade flickor.

”Den engelska reformationen var inte enbart en religiös omvälvning, den fick också social betydelse.”»Den engelska reformationen var inte enbart en religiös omvälvning, den fick också social betydelse." Stracheys porträtt av Jungfrudrottningen i Elizabeth och Essex (1928) har blivit accepterat som nationalporträtt – och detta trots den våg av dokumentation som sköljt fram sedan Strachey skrev och som inte var tillgänglig under hans livstid. Förbluffande är den insikt med vilken han skildrar den engelska renässansens blandning av grymhet och idealism, och han presenterar den ”tragiska historien” såsom ett elizabethanskt drama som i likhet med samtida tragedier är fullt av förfärliga och magnifika dödsstunder.

»Kaspar! Makan! Den välkända gälla rösten väckte Almayer ur drömmen om en lysande framtid till nuets motbjudande verklighet.« Almayers dårskap (1895) som är Joseph Conrads debutroman utspelar sig på Borneo och kretsar kring den holländske köpmannen Almayer. Både hos Almayers kapten Lingard och sedermera även hos honom själv växer jakten efter att hitta guld i det inre av landet till besatthet.

»Kaspar! Makan! Den välkända gälla rösten väckte Almayer ur drömmen om en lysande framtid till nuets motbjudande verklighet.« Almayers dårskap (1895) som är Joseph Conrads debutroman utspelar sig på Borneo och kretsar kring den holländske köpmannen Almayer. Både hos Almayers kapten Lingard och sedermera även hos honom själv växer jakten efter att hitta guld i det inre av landet till besatthet.

”Klockan var åtta på morgonen; det var den tid på dagen då officerarna, tjänstemännen och turisterna brukade ta sig ett bad i havet efter den varma, kvalmiga natten och sedan sökte sig upp till paviljongen för att dricka kaffe eller te.” Duellen (1891) är en långnovell som utspelas i en badort i Kaukasus. Hit har den unge tjänstemannen Lajevskij flytt tillsammans med sin älskarinna Nadezjda, en gift kvinna. Han har emellertid hunnit bli grundligt trött på henne – deras själfulla samtal om höga ideal har förvandlats till en lukt av strykjärn, puder och medikamenter. Anton Tjechov (1860–1904) har bildat skola på två litterära områden: inom dramat och inom novellistiken. Hans lyriskt vemodsfulla skådespel ur godsägarlivet blev impulsgivande genom sin avsaknad av teatraliska intriger och effekter, liksom i novellerna är allt anlagt på den finslipade karaktärsteckningen och det suggestiva stämningsläget.

»När mr Verloc gick ut på morgonen överlämnade han nominellt sin butik i svågerns händer.« I slutet av 1800-talet genomförde en grupp anarkister ett bombattentat mot Greenwichobservatoriet utanför London. Den händelsen utgör den yttre handlingen i Anarkisten (1907). Men romanens egentliga handling är kollisionen mellan två helt olika livsnormer. Verloc, anarkisten och provokatören, lever ett stilla familjeliv och hans hustru vet ingenting om hans politiska verksamhet. Joseph Conrad (1857–1924) föddes som Józef Konrad Korzeniowski i en polsk adelsfamilj men gick som sjuttonåring till sjöss, först på franska och sedan på engelska fartyg. Trots att han inte lärde sig engelska förrän som vuxen räknas han bland de största engelskspråkiga författarna.